...must be Thursday.

Idag var jag tillsammans med två kamratinnor och såg Avatar. I 3D givetvis.

Det första som måste erkännas är att den var häftig. Effekterna var bortom denna värld. Du kommer att väja när objekt plötsligt flyger mot dig, du kommer att chippa efter andan av den ytterst levande planeten Pandora. Filmen är snygg, riktigt snygg.

I stort sett hela filmen är totalt fotorealistisk, trots att en mycket stor del utgörs av dataanimationer. Hela upplevelsen är ytterst påtaglig. Ordet coolt är så passande att finare omskrivningar vore en slöseri med tid.

Filmen är cool.

Det sagt; historien är inte den mest orginella. Du har sett den förut. Många svängar är rätt förutsägbara, men det gäller ju i och för sig de flesta filmer. Klyschorna står på rad. Militärerna är så fyrkantiga att de känns som en parodi. Dialogen är funktionell, inte mera. Mycket av vad som sägs är ren exposition. Det finns ingen anledning att säga det, förutom att vi i publiken ska få veta något. Istället för att visa oss, säger karaktärerna det vi behöver veta, i situationer där det inte alls känns trovärdigt. Lägg till en överdrivet elak bad-guy och ett par för många översentimentala Braveheart-tal.

Dessa är dock små invändningar. Det gäller de allra flesta filmer, och så länge du inte förväntar dig en djup, själaförändrande upplevelse kommer du inte bli besviken.

Under ytan har historien dessutom ett par fina tankar. Naturen är schyst, tillsammans är vi starka, människan är egocentrisk och våldsam. Fina tankar som sagt, inte subtila men alltid välkomna.

Ta filmen för vad det är. En enkel, men likväl spännande historia i en ofattbart snygg förpackning. Lämna hjärnan vid dörren och du kommer att få ta del av en galet fräck upplevelse.

Men se den på bio. Se den i 3D.

Värd eller ovärd?