Nya tider. Ny blogg.
Planen var ju att denna blogg skulle bli Min Grej. Men så kom livet emellan, och våren 2010 var det bästa halvåret i mitt liv. Bästa jobbet (OK, praktiken), bästa folket, bästa staden. Så detta med att plinka på en dator blev liksom inte prio ett.
Man kan ju hoppas att så blir fallet även nu, men skulle 2011 bli lite mindre händelserikt än det föregående tänkte jag skapa en ny blogg att eventuellt falla tillbaka på.
Låt mig därför presentera mitt nya liv: The New Dorker.
Väl mött!
I Hufvudstaden
Nu sitter jag här. Här i Stockholm. Staden som numera är min bas, åtminstone tills i sommar. Känns helt OK. Det var lite trist att lämna min lägenhet imorse, min lägenhet som under veckan blivit tommare och tommare. När jag lämnade den idag var den kal, ett tomt skal. Men ändå mitt hem. Det var lite jobbigt, men jag kommer ju tillbaka. Och det är en kompis som har den nu tills Juni, så jag är lugn. Den är i goda händer.
Kort inlägg. Blir kanske mer imorn. Om jag inte är helt trött.
Vi får se.
Kort inlägg. Blir kanske mer imorn. Om jag inte är helt trött.
Vi får se.
Födelsedag!
Den sanna och enda, den vackra och strålande, den skönsjungande och coola, den bästa och den alltid lika underbara Zooey Deschanel fyller 30 år idag. Trettio år! Som om hennes geografiska avlägsenhet och hennes status som gift inte var hinder nog för en romans… men men…
Grattis!!! :D
Jag har inte som vana att hylla skådespelerskor/sångerskor när de fyller år, oavsett hur fagra och lysande de må vara, men Zooey är ett undantag. Att fylla trettio är ett undantag.
Men text räcker ju inte. Speciellt inte på svenska som jag antar att hon inte kan. Fast vad vet jag? Hon kan ju i stort sett allt annat.
Således blir min gåva att försöka sprida hennes begåvning. Låt mig därför presentera ett par exempel på Zooeys mångsidighet:
She & Him - Why do you let me stay here?
Skrivet och framfört, så klart, av Zooey herself.
Skrivet och framfört, så klart, av Zooey herself.
Visst slänger vi in ytterligare en She & Him? Jupp, fast en live-version denna gång: Change is hard
Scen ur den väldigt fina och roliga 500 Days of Summer
Bittersuite ur filmen Winter Passing. Hon spelar piano! Och hon har, tydligen, skrivit den vackra musiken (som visserligen har vissa likheter med Lara's Theme) själv.
Och varför inte avsluta på ett liknande sätt som vi började?
Zooey och Joseph Gordon-Levitt i dansnummer, till Why do you let me stay here?
Det blir knappt bättre, eller hur?
Känns som att dessa fem får räcka för nu. Men ett tips sök efter Zooey eller She & Him på YouTube, om ni inte fått en stor nog dos av underbarhet.
För min personliga del väntar idag avfärden mot Stockholm. Men, låt oss lägga fokus på sånt som spelar roll:
Grattis Zooey! Congratulations!
Vingklaffsvarning: Avatar
Idag var jag tillsammans med två kamratinnor och såg Avatar. I 3D givetvis.
Det första som måste erkännas är att den var häftig. Effekterna var bortom denna värld. Du kommer att väja när objekt plötsligt flyger mot dig, du kommer att chippa efter andan av den ytterst levande planeten Pandora. Filmen är snygg, riktigt snygg.
I stort sett hela filmen är totalt fotorealistisk, trots att en mycket stor del utgörs av dataanimationer. Hela upplevelsen är ytterst påtaglig. Ordet coolt är så passande att finare omskrivningar vore en slöseri med tid.
Filmen är cool.
Smurfar på steroider?
Det sagt; historien är inte den mest orginella. Du har sett den förut. Många svängar är rätt förutsägbara, men det gäller ju i och för sig de flesta filmer. Klyschorna står på rad. Militärerna är så fyrkantiga att de känns som en parodi. Dialogen är funktionell, inte mera. Mycket av vad som sägs är ren exposition. Det finns ingen anledning att säga det, förutom att vi i publiken ska få veta något. Istället för att visa oss, säger karaktärerna det vi behöver veta, i situationer där det inte alls känns trovärdigt. Lägg till en överdrivet elak bad-guy och ett par för många översentimentala Braveheart-tal.
Dessa är dock små invändningar. Det gäller de allra flesta filmer, och så länge du inte förväntar dig en djup, själaförändrande upplevelse kommer du inte bli besviken.
Under ytan har historien dessutom ett par fina tankar. Naturen är schyst, tillsammans är vi starka, människan är egocentrisk och våldsam. Fina tankar som sagt, inte subtila men alltid välkomna.
Ta filmen för vad det är. En enkel, men likväl spännande historia i en ofattbart snygg förpackning. Lämna hjärnan vid dörren och du kommer att få ta del av en galet fräck upplevelse.
Men se den på bio. Se den i 3D.
Värd eller ovärd?
Värd
Som sagt: Det ska vara 3D :)
Best of Both World?
(fast nej, inget Star Trek-relaterat...)
Alla gillar ju Super Mario.
Alla gillar ju Project Runway och dess alldeles egna Tim Gunn.
Så alla borde ju gilla det här? Lyssna på modementors eviga politiska korrekthet. Titta på rörmokarns eviga utstyrsel. Njut.
Make it work!
Alla gillar ju Super Mario.
Alla gillar ju Project Runway och dess alldeles egna Tim Gunn.
Så alla borde ju gilla det här? Lyssna på modementors eviga politiska korrekthet. Titta på rörmokarns eviga utstyrsel. Njut.
Make it work!
And that's the end of that chapter...
... C-uppsatsen alltså.
Sedan oktober har den plågat mig. Få dagar har gått när den inte invaderat mina tankar. Visserligen passande under veckorna när den ska skrivas och den ska arbetas fram, men mindre trevligt under helger och jullov.
Nu är den dock borta. Den är gjord.
Rent tekniskt var den klar redan förra torsdagen. 12.00 den sjunde januari skulle den in, och jag fick in den med dryga 20 minuter till godo (vilket betyder att jag inte behövt offra Karl-Bertil... JUST KIDDING). Men sen ska uppsatsen opponeras. Den ska kritiskt granskas av mina studiekamrater, och jag skall i åtgäld granska någon annans. Så riktigt klar var man ju inte. (Och "man" i det här fallet är faktiskt jag)
Med detta har jag spenderat veckan. Först förberedelse genom att läsa ingen sex andra uppsatser på sisådär en 30-35 sidor vardera, med fokus på en bra och lärorik uppsats om de flagranta skillnader som finns mellan Sydafrikas offentliga åtaganden rörande HIV/AIDS och vad som faktiskt i praktiken görs.
Idag har då dessa opponeringar avklarats. Det gick bra, och min fick inte i närheten av så dålig feedback och kommentarern den förtjänar.
Var huvudkommentatoren snäll? Eller är den faktiskt helt duglig? Tja, vi får se när betygen dyker upp om ett par veckor.
Annars är jag helt slut. Vi skulle gå ut några kursare efteråt, men vi var alla helt tömda. 8 timmars opponering tär på krafterna, det vill jag lova. Så vi orkade inte. Hur gamla och patetiska är inte vi?
För övrigt var universitetet i det närmaste folktomt idag. En riktig spökstad. En klassisk tentafredag. Lugnt och skönt.
Lugnt och skönt blir också temat för imorgon. Först ska jag packa det slutliga och göra en sista städning, sedan Avatar med två kamratinnor, efter det eventuellt häng med en gammal (närmare 97 år!) kompis. Passande att ta det soft detta min sista lördag i Umeå innan praktiken.
Innan praktiken ja... Äh, kommer gå. På nåt vis.
Hoppas jag....
Sedan oktober har den plågat mig. Få dagar har gått när den inte invaderat mina tankar. Visserligen passande under veckorna när den ska skrivas och den ska arbetas fram, men mindre trevligt under helger och jullov.
Nu är den dock borta. Den är gjord.
Rent tekniskt var den klar redan förra torsdagen. 12.00 den sjunde januari skulle den in, och jag fick in den med dryga 20 minuter till godo (vilket betyder att jag inte behövt offra Karl-Bertil... JUST KIDDING). Men sen ska uppsatsen opponeras. Den ska kritiskt granskas av mina studiekamrater, och jag skall i åtgäld granska någon annans. Så riktigt klar var man ju inte. (Och "man" i det här fallet är faktiskt jag)
Med detta har jag spenderat veckan. Först förberedelse genom att läsa ingen sex andra uppsatser på sisådär en 30-35 sidor vardera, med fokus på en bra och lärorik uppsats om de flagranta skillnader som finns mellan Sydafrikas offentliga åtaganden rörande HIV/AIDS och vad som faktiskt i praktiken görs.
Idag har då dessa opponeringar avklarats. Det gick bra, och min fick inte i närheten av så dålig feedback och kommentarern den förtjänar.
Var huvudkommentatoren snäll? Eller är den faktiskt helt duglig? Tja, vi får se när betygen dyker upp om ett par veckor.
She's a beauty, ain't she?
Annars är jag helt slut. Vi skulle gå ut några kursare efteråt, men vi var alla helt tömda. 8 timmars opponering tär på krafterna, det vill jag lova. Så vi orkade inte. Hur gamla och patetiska är inte vi?
För övrigt var universitetet i det närmaste folktomt idag. En riktig spökstad. En klassisk tentafredag. Lugnt och skönt.
Lugnt och skönt blir också temat för imorgon. Först ska jag packa det slutliga och göra en sista städning, sedan Avatar med två kamratinnor, efter det eventuellt häng med en gammal (närmare 97 år!) kompis. Passande att ta det soft detta min sista lördag i Umeå innan praktiken.
Innan praktiken ja... Äh, kommer gå. På nåt vis.
Hoppas jag....
Fall of the House of Chaotica!
På grund av min stundande tid i hufvudstaden, måste min lägenhet i trygga Umeå hyras ut i andra hand. I sin tur betyder detta att lägenheten måste städas ut. Den måste ränsas, den måste dammas och den måste gås igenom. Vilket är hur jag spenderat helgen.
Varenda skåp, varje låda, varje objekt, varje liten pryl har tagits fram och torkats av. Inte bara i själva lägenheten, utan också från förrådet. En del har sedan åter placerats från där den kom. En del har flyttats runt, till förrådet eller till en låda som ska hem till Lögdeå. Mycket åkte i soporna.
Slutsatsen är att jag sparar på för mycket. För mycket skräp. Jag har gått tre vändor, med armarna fulla, till återvinningsstugan (eller vad de nu heter) för att kasta gamla tidningar och kartonger. Jag har gått fem gånger till sophuset. Snackar vi kilo så... ja... Räknar vi vikten i kilo, och subtraherar den från min nuvarande vikt skulle det resultera i att jag inte längre vore tjock. Så, ja, det var MYCKET skräp som skulle väck.
Sedan skulle mycket upp till förrådet. Böcker, filmer och sådana grejer. Vilket inte låter mycket men det var drygt. Tungt och jobbigt. I och för sig, jag blir anfådd av att stiga upp ur en stol, så att det tröttade ut mig säger kanske inte så mycket.
Fast detta var inte det jobbigaste. Det jobbigaste är tiden medan städningen pågår, när allt, när ALLT, ligger framme. Allt, varenda liten grej är framtagen, och en så enkel sak som att ta sig mellan köket och toaletten blir lite av en hinderbana.
Bilderna är dock inte tagna när det såg som värst ut. Ty då orkade jag inte fota, utan skyndade mig för att istället skapa någon form av ordning.
Och detta var ordning och reda i jämförelse...
...för att inte tala om detta. Är ju ingenting. Ser ju nästintill prydligt ut.
Vad sur jag blir på att jag inte tog nån bra bild på Kaoset! Nu när jag har lilla fina Ix och allt... Ja, ja får väl lära mig. Ska som sagt bli bättre på detta med att fota. Och med bättre räknas kvantitet, och inte kvalite ;)
Några bilder på den ordning och lugn som nu råder finns inte heller att tillgå. Ni får helt enkelt nyttja er fantasi. Det är ju bara att helt enkelt TA BORT allt ni ser på bilderna (eller i era minnen från lägenheter för er som varit här).
I stort sett allt utom möblerna är nämligen borta. Det är så tomt. Rent och kliniskt. Det känns lite tråkigt. Lite jobbigt. Men förhoppningsvis blir tiden i Stockholm värd det :) Och det är ju helt upp till mig :) Det blir vad jag gör det till, för att citera Melissa Horn. (ursäkta mitt eviga tjatande...) Kan slänga in ett par Star Wars-citat om ni hellre vill det ;)
Mmm. Det var det. "Helgen" till ända. So long.
Varenda skåp, varje låda, varje objekt, varje liten pryl har tagits fram och torkats av. Inte bara i själva lägenheten, utan också från förrådet. En del har sedan åter placerats från där den kom. En del har flyttats runt, till förrådet eller till en låda som ska hem till Lögdeå. Mycket åkte i soporna.
Slutsatsen är att jag sparar på för mycket. För mycket skräp. Jag har gått tre vändor, med armarna fulla, till återvinningsstugan (eller vad de nu heter) för att kasta gamla tidningar och kartonger. Jag har gått fem gånger till sophuset. Snackar vi kilo så... ja... Räknar vi vikten i kilo, och subtraherar den från min nuvarande vikt skulle det resultera i att jag inte längre vore tjock. Så, ja, det var MYCKET skräp som skulle väck.
Sedan skulle mycket upp till förrådet. Böcker, filmer och sådana grejer. Vilket inte låter mycket men det var drygt. Tungt och jobbigt. I och för sig, jag blir anfådd av att stiga upp ur en stol, så att det tröttade ut mig säger kanske inte så mycket.
Fast detta var inte det jobbigaste. Det jobbigaste är tiden medan städningen pågår, när allt, när ALLT, ligger framme. Allt, varenda liten grej är framtagen, och en så enkel sak som att ta sig mellan köket och toaletten blir lite av en hinderbana.
Bilderna är dock inte tagna när det såg som värst ut. Ty då orkade jag inte fota, utan skyndade mig för att istället skapa någon form av ordning.
Och detta var ordning och reda i jämförelse...
...för att inte tala om detta. Är ju ingenting. Ser ju nästintill prydligt ut.
Vad sur jag blir på att jag inte tog nån bra bild på Kaoset! Nu när jag har lilla fina Ix och allt... Ja, ja får väl lära mig. Ska som sagt bli bättre på detta med att fota. Och med bättre räknas kvantitet, och inte kvalite ;)
Några bilder på den ordning och lugn som nu råder finns inte heller att tillgå. Ni får helt enkelt nyttja er fantasi. Det är ju bara att helt enkelt TA BORT allt ni ser på bilderna (eller i era minnen från lägenheter för er som varit här).
I stort sett allt utom möblerna är nämligen borta. Det är så tomt. Rent och kliniskt. Det känns lite tråkigt. Lite jobbigt. Men förhoppningsvis blir tiden i Stockholm värd det :) Och det är ju helt upp till mig :) Det blir vad jag gör det till, för att citera Melissa Horn. (ursäkta mitt eviga tjatande...) Kan slänga in ett par Star Wars-citat om ni hellre vill det ;)
Mmm. Det var det. "Helgen" till ända. So long.
Acquisition
Main Entry: ac·qui·si·tion
Pronunciation: \ˌa-kwə-ˈzi-shən\
Function: noun
Etymology: Middle English acquisicioun, from Middle French or Latin; Middle French acquisition, from Latin acquisition-, acquisitio, from acquirere
Date: 14th century
1 : the act of acquiring
2 : something or someone acquired or gained (the team announced two new acquisitions)
Nu har julklappspengarna, som bränt ett hål i fick i nästan två veckor, spenderats på ett inköp av den större kalibern.
Jag har haft två alternativ för hur pengarna skulle användas. Det första alternativet är det barnsligaste, och nördigaste, och även det alternativ som inte användes. Det var att jag skulle köpa en Nintendo DS Lite, eller med ord mamma skulle förstå: en modern Game Boy.
Jag är uppväxt med en Game Boy vid min sida, och den har givit mig tusentals timmar av ren spelglädje. Och jag har under nåt år eller så funderat på att köpa en DS, för att kunna uttöka mitt spelbibliotek med den nya generationens bärbara nöjen. En DS kan dessutom spela Game Boy Advance-spel (den bärbara konsolen mellan Game Boy och DS).
Men.
För det första är de rätt dyra. Visserligen hade jag ju som sagt lite cash som skulle ut, men i och med att den kräver ett par spel också (vilka ligger på 300-400 spänn styck) vore det lite väl överbudget. Och än mer då jag skulle vilja köpa ännu mer spel, ha-galen som jag är.
För det andra skulle det bli ännu en pryl som låser fast mig i soffan, och jag ska ju ut i vår. Visserligen är den bärbar, men man kan ju knappast spela spel medan man är ute och går. Men min klumpighet lär jag ju bli överkörd inom en halvkilometer. Troligen skulle jag sitta i soffan varje kväll låst i Mario och Zeldas bärbara äventyr.
Vilket i sig vore rent underbart, men i livet måste man kompromissa.
Således blev det alternativ två som uppfylldes. Och vad var då detta? Jo, något annat jag suktat efter ett tag, men av olika anledningar, såsom snålhet och feghet, jag inte köpt.
Tills idag.
En digitalkamera. Jag tycker det är kul att fota, men jag vågar sällan fråga folk att ställa upp eller stanna kvar så jag kan fota dem. Att dra fram kameran och rikta den mot en gäng kompisar är att också dra blickarna till sig själv, vilket inte är min starka sida.
Detta ska nu ändras. Jag ska bli "killen med kameran".
Hur man tar bra bilder har jag dock ingen koll, inte heller besitter jag ett inre estetiskt öga så förvänta er inga mästerverk. Inte heller har jag hunnit prova den så mycket, men jag kan ju öva på alla kartonger och grejer som kommer belamra lägenheten under helgen.
Den är liten och nätt, och enligt allehanda test på nätet tar den helt OK bilder. För prislappen kräver jag inte state-of-the-art, har inget behov av det, så lilla Ix lär funka fint.
På en helt annan not är jag klar med C-uppsatsen. Visserligen ska säkert nån liten ändring ske efter opponeringen, men till 99,99 % är den klar. Skickade in den strax innan lunch. Att säga att jag är nöjd är väl att ta i, men som sagt: Den är klar :D
Det var faktiskt detta som också bidrog till varför jag köpte kameran idag. För det första har C-uppsatsen dominerat mig hela veckan, och för det andra var det en liten belöning till mig själv. Inte bara att jag är klar med C-uppsatsen utan också för att jag är klar med plugget, för resten av mitt liv!
Känns lite konstigt, men också bra. Jag är less på att plugga, har gjort det nån stopp i stort sett sedan jag var sju år så nu är det dags för något annat.
Ska bli spännande.
Must be thursday? Ja, men idag fick jag nog kläm på den ;)
Pronunciation: \ˌa-kwə-ˈzi-shən\
Function: noun
Etymology: Middle English acquisicioun, from Middle French or Latin; Middle French acquisition, from Latin acquisition-, acquisitio, from acquirere
Date: 14th century
1 : the act of acquiring
2 : something or someone acquired or gained (the team announced two new acquisitions)
Nu har julklappspengarna, som bränt ett hål i fick i nästan två veckor, spenderats på ett inköp av den större kalibern.
Jag har haft två alternativ för hur pengarna skulle användas. Det första alternativet är det barnsligaste, och nördigaste, och även det alternativ som inte användes. Det var att jag skulle köpa en Nintendo DS Lite, eller med ord mamma skulle förstå: en modern Game Boy.
Genialt.
Jag är uppväxt med en Game Boy vid min sida, och den har givit mig tusentals timmar av ren spelglädje. Och jag har under nåt år eller så funderat på att köpa en DS, för att kunna uttöka mitt spelbibliotek med den nya generationens bärbara nöjen. En DS kan dessutom spela Game Boy Advance-spel (den bärbara konsolen mellan Game Boy och DS).
Men.
För det första är de rätt dyra. Visserligen hade jag ju som sagt lite cash som skulle ut, men i och med att den kräver ett par spel också (vilka ligger på 300-400 spänn styck) vore det lite väl överbudget. Och än mer då jag skulle vilja köpa ännu mer spel, ha-galen som jag är.
För det andra skulle det bli ännu en pryl som låser fast mig i soffan, och jag ska ju ut i vår. Visserligen är den bärbar, men man kan ju knappast spela spel medan man är ute och går. Men min klumpighet lär jag ju bli överkörd inom en halvkilometer. Troligen skulle jag sitta i soffan varje kväll låst i Mario och Zeldas bärbara äventyr.
Vilket i sig vore rent underbart, men i livet måste man kompromissa.
Inte den här gången...
Således blev det alternativ två som uppfylldes. Och vad var då detta? Jo, något annat jag suktat efter ett tag, men av olika anledningar, såsom snålhet och feghet, jag inte köpt.
Tills idag.
En digitalkamera. Jag tycker det är kul att fota, men jag vågar sällan fråga folk att ställa upp eller stanna kvar så jag kan fota dem. Att dra fram kameran och rikta den mot en gäng kompisar är att också dra blickarna till sig själv, vilket inte är min starka sida.
Detta ska nu ändras. Jag ska bli "killen med kameran".
Hur man tar bra bilder har jag dock ingen koll, inte heller besitter jag ett inre estetiskt öga så förvänta er inga mästerverk. Inte heller har jag hunnit prova den så mycket, men jag kan ju öva på alla kartonger och grejer som kommer belamra lägenheten under helgen.
... blev den här istället :)
Den är liten och nätt, och enligt allehanda test på nätet tar den helt OK bilder. För prislappen kräver jag inte state-of-the-art, har inget behov av det, så lilla Ix lär funka fint.
På en helt annan not är jag klar med C-uppsatsen. Visserligen ska säkert nån liten ändring ske efter opponeringen, men till 99,99 % är den klar. Skickade in den strax innan lunch. Att säga att jag är nöjd är väl att ta i, men som sagt: Den är klar :D
Det var faktiskt detta som också bidrog till varför jag köpte kameran idag. För det första har C-uppsatsen dominerat mig hela veckan, och för det andra var det en liten belöning till mig själv. Inte bara att jag är klar med C-uppsatsen utan också för att jag är klar med plugget, för resten av mitt liv!
Känns lite konstigt, men också bra. Jag är less på att plugga, har gjort det nån stopp i stort sett sedan jag var sju år så nu är det dags för något annat.
Ska bli spännande.
Must be thursday? Ja, men idag fick jag nog kläm på den ;)
Förnedringen på bana 3-4
I julklapp fick jag New Super Mario Bros Wii, vilket var det enda jag önskat mig. Och igår kväll satt jag och spelade det lite grann innan jag gick till sängs. Tänkte bara spela lite lätt för att varva ner. Men tji fick jag.
Jag fastnade på bana 3-4. Det är en isbana, som dessutom har avgrunder och stora eldkastande sköldpaddor (bara i Mario, vänner…) vilket fick mig att gång på gång dö. Fine. Jag har samlat på mig gott om extra liv, så det var ingen fara.
Men då skedde det. Efter ett antal dödsfall dök den upp. Den gröna lådan. Super Guide. Skapad för att även kassa spelare (läs: småbarn, mormor och andra n00bs) ska kunna spela. Jag skämdes. Förnedringen och pinsamheten visste inga gränser. Den gröna lådan hånade mig och mina misslyckanden. Inuti lådan väntade Luigi att hjälpa mig, men det skulle aldrig falla mig in. Aldrig.
Snarare fick den mig att kämpa hårda. Försöka än mer frenetiskt. Aldrig att jag skulle falla för den Gröna Lådans frestelse. Jag är bättre än så. Fusk av den kalibern kommer aldrig på fråga.
Och jag kan gladeligen rapportera att jag klarade mig! Banan besegrades, utan hjälp. Det var bara Mario, jag och den känsla fastrotad i ryggraden jag delar med varje barn av 1980-talet. Jag klarade banan!
Nej du, den gubben gick inte!
Jag fastnade på bana 3-4. Det är en isbana, som dessutom har avgrunder och stora eldkastande sköldpaddor (bara i Mario, vänner…) vilket fick mig att gång på gång dö. Fine. Jag har samlat på mig gott om extra liv, så det var ingen fara.
Men då skedde det. Efter ett antal dödsfall dök den upp. Den gröna lådan. Super Guide. Skapad för att även kassa spelare (läs: småbarn, mormor och andra n00bs) ska kunna spela. Jag skämdes. Förnedringen och pinsamheten visste inga gränser. Den gröna lådan hånade mig och mina misslyckanden. Inuti lådan väntade Luigi att hjälpa mig, men det skulle aldrig falla mig in. Aldrig.
Snarare fick den mig att kämpa hårda. Försöka än mer frenetiskt. Aldrig att jag skulle falla för den Gröna Lådans frestelse. Jag är bättre än så. Fusk av den kalibern kommer aldrig på fråga.
Och jag kan gladeligen rapportera att jag klarade mig! Banan besegrades, utan hjälp. Det var bara Mario, jag och den känsla fastrotad i ryggraden jag delar med varje barn av 1980-talet. Jag klarade banan!
Nej du, den gubben gick inte!
Topp 3: 10-tal
Listor brukar ju bara populära, särskilt vid denna tid på året. Så jag tänkte inte vara sämre. Jag presenterar min första, men förhoppningsvis inte sista?, topp 3 lista.
Topp 3: 10-tal
3) 1910-talet. OK, visst, mycket hemskt hände här, främst kanske Första Världskriget. Och visst, Titanic förliste. Men utan den händelsen skulle vi vara en mycket bra film fattigare och rent personligt skulle en fascination som präglade mina tidiga tonårsår gått mig förlorad. Titanic alltså. Något positivt med Första Världskrigen är svårt att finna... hmm... Fast slutscenen i Svarte Orm serien är ju en vemodig klassiker.
Sen så skedde också en viss Röd Revolution här. Den gick visserligen inte så bra som man kunde hoppats, men den föddes ändå av vackra tankar och idéer som än idag är aktuella.
Men, tja, Första Världskrigen gör att 1910-talet inte kan ta sig högre på listan.
2) 1510-talet. Machiavelli skriver Fursten, en tvättäkta klassiker. Luther spikar upp sina teser och inleder Reformationen. Dessutom placerar Copernicus solen i centrum av solsystemet. Tre viktiga, om än lite småtrista, historiska inslag.
1) 2010-talet. Jepp. I went there. Detta nya årtionde må ännu vara i sin gryning, men jag har stora förhoppningar. På ett personligt plan inleddes det positivt, och jag tänker inte låta det sluta där. 2010 ska bli ett bra årtionde, det har jag bestämt. Därför är det också det bästa 10-talet.
Så det så. :)
Bubblare: 1310-talet, 710-talet samt 410-talet f.Kr.
Melissa Horn - Lät du henne komma närmre
Upptäckte häromdagen denna underbart fina sång. Lyssna bara till den tjusiga texten, den klingande melodin och givetvis Melissa Horns vackert spröda och sköra röst.
Idag har jag skrivit uppsats, och Melissa Horn har rullat om och om igen på spotify. Hon är väldigt Winnerbäcksk, men det är ju aldrig något fel. Jag gillar honom, men jag måste erkänna att jag gillar Melissa bättre. Hennes röst alltså...
Jaja... Slänger in texten så ni slipper goggla den samtidigt som ni lyssnar :)
Wow.
Och just det.
GOTT NYTT ÅR ALLA!
Idag har jag skrivit uppsats, och Melissa Horn har rullat om och om igen på spotify. Hon är väldigt Winnerbäcksk, men det är ju aldrig något fel. Jag gillar honom, men jag måste erkänna att jag gillar Melissa bättre. Hennes röst alltså...
Jaja... Slänger in texten så ni slipper goggla den samtidigt som ni lyssnar :)
Jag ville mötas nånstans nere på djupet
Jag har varit där förut o jag är inte rädd
Och dina ögon ja dem ändrar färg i ljuset
Men de kan titta nu jag är beredd
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan bryter meningar i mörkret
Utanför stadens finaste hotell
Dina händer ja de ber mig sova över
Som ett sätt att säga ”tack för ikväll”
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag vissa stunder kan det kännas ensam
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu¨
Och mina finns snart inte längre kvar
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag har varit där förut o jag är inte rädd
Och dina ögon ja dem ändrar färg i ljuset
Men de kan titta nu jag är beredd
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan bryter meningar i mörkret
Utanför stadens finaste hotell
Dina händer ja de ber mig sova över
Som ett sätt att säga ”tack för ikväll”
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag vissa stunder kan det kännas ensam
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu¨
Och mina finns snart inte längre kvar
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Wow.
Och just det.
GOTT NYTT ÅR ALLA!
Tjyvstart...
Helt enkelt fantastiskt. Daves egna favorittradition vid juletid, och det är inte svårt att fatta varför.
Hittade tyvärr ingen nyare än 2006, men tror minsann att denna tradition håller i sig.
Lyssna på den ett par gånger. Den blir bara bättre och julstämningen sätter sig bara djupare :)
Fann förra årets :) Lyssna på den ett par gånger med :)
Som sagt, bara bättre och bättre.
Hittade tyvärr ingen nyare än 2006, men tror minsann att denna tradition håller i sig.
Lyssna på den ett par gånger. Den blir bara bättre och julstämningen sätter sig bara djupare :)
Rättelse:
Fann förra årets :) Lyssna på den ett par gånger med :)
Som sagt, bara bättre och bättre.
Beakta det som väntar
Något sker. Något händer. Snart skall tiden vara redo.
Var beredd. Någonting skall snart uppstå, någonting skall snart återvända.
En fallen klättrar mot ljuset. Den bortglömde skall åter träda fram. Ur skuggan skall hans kvarlämnor kravla och hoppets sken skall väcka honom och han skall födas på nytt. Det gamla skall falla, det nya skall ta dess plats.
Allt skall avslöjas.
Eller för att säga det mindre pretentiöst, efter jul ska jag dra igång bloggen igen.
Ses då.
